Dagen D. - Våga vinna tufft att göra mål!!
Idag är dagen som Norling kan visa att hans taktiska kunnande inte bara går ut på att spela destruktivt. Med alla dessa rehabiliteringar såväl skador som psykiska åkommor som råder kan Norling laborera på det sätt som han egentligen vill göra till varje match. Han vill vara oförutsägbar och här är chansen. Det viktiga är inte att försvara, inget lag vinner serien på oavgjorda matcher, speciellt när serien är större än förut. Våga vinna tufft att göra mål!!
Jag anser inte det vara fel att planera ett försvarsspel och vara destruktiv på bortaplan. Men det är tufft att vinna och göra mål. Om man förutser att Norling anpassar sitt lag efter Elfsborg och Elfsborg spelar med tre inre mittfältare gör det att om vi spelar med ett rakt fyramanna mittfält kommer det att krävas mycket löpningar av de inre mittfältarna.
Jag vill se en Norlingsk taktik som försöker spela på ett sätt som primärt skapar problem för Elfsborg defensivt och inte för deras offensiv. Alltså, självklart skall vi störa deras offensiv men det primära måste vara att själva försöka hitta Elfsborgs brister i försvarsspelet. Jag vill att Norling använder Tjerna och Ortiz centralt med Obolo lite framför på mittfältet. Sedan skulle jag vilja ha två yttrar som egentligen är forwards och som ligger relativt högt upp i banan. Dessa används som kontringsspelare och skall vara snabba. Nu kommer bomben!! Jag vill ha Mendes till vänster och CH till höger med Waldemarin längst fram. Yttrarna skall agera anfallare i det offensiva spelet och lura på kontringar. Yttrarna skall ligga brett och skapa ytor för sig själva att kunna utmana sin ytterback med fart. De behöver bollen i ett tidigt skede med ett rakt passningsspel för att skapa en mot en situationer. På det sättet trycker vi ner Elfsborgs backlinje och ger ytor för Obolo mellan deras mittfält och försvar. Att jag använder mig av Waldemarin som ensam på topp beror mer på Burgic tidigare skador och det faktum att vi spelar på konstgräs. Däremot kommer han in senare tillsammans med Rubarth som avlöser den tröttaste yttern.
Jag anser att i förvarsspelet bör våra ytterbackar själva kunna ta hand om deras yttrar, visst det är ett risktagande men det måste man göra för att vinna matcher. Om ytterbackarna skall ta hand om kanterna själva bör de vara framförallt kvicka och inte bli bortgjorda i ett första skede. Jag vill ha Pierre på vänsterbacken och Walid till höger. Detta beroende på skador i Pierres fall men att Walid är den snabbaste tillgängliga högerbacken. I mittförsvaret skall NEJ och Markus J finnas. Markus är en bättre passningsspelare än både Arne och Pärtan vilket ger ett större lugn i anfallsuppbyggnaden i och med att jag tror att Elfsborg likt de flesta lag i den förmodade toppen kommer att pressa högt. Matematiken säger att Elfsborg anfaller med två yttrar en anfallare i ett första läge, därför anser jag att fyrbackslinjen skall med en man mer klara av detta. Om de sedan fyller på med spelare har vi både Tjerna och Ortiz centralt som kan ta upp dessa löpningar i ett andra skede.
Alltså
-----------Waldemarin
Mendes-------Obolo---------CH
------------Ortiz – Tjerna
Pierre – NEJ – Markus – Walid
----------------Örlund
Självklart är denna elva en utopi men varför inte?
Våga vinna tufft att göra mål!!
//Tuli
måndag 7 april 2008
Arnefjord eller Norling!
Arnefjord eller Norling!
Dagen efter och känslorna har lagt sig något, den fullspäckade dagen var räddningen. Nu låter det som om helvetet brakat löst men icke.. Det var premiär och stora förhoppningar om att nu skall det äntligen lossna. Debatten som redan har lagt sig vill jag personligen återta. Tidigare fanns inte utrymme att utveckla de åsikter jag hade angående Arnefjord. Först måste sägas att Daniel är en riktigt trevlig kille och sannerligen intelligent. Men det är av mindre vikt i detta sammanhang.
Uppställningen är inte obetydlig i detta sammanhang men skall man beakta den krävs spaltmeter och ni vill inte förlora allt skinn på skrollfingret så jag fattar mig lite kortare.
Jag tror att alla känner en besvikelse över hur vi spelade matchen, men att vissa kanske till och med många är nöjda med resultatet. Anledningar som att det var stora starka Kalmar vi mötte, att det är en premiär, gräset var klippt längs långsidorna, klockan hade ställts om åt något konstigt håll eller bara att man är van vid skyttans plastgräs. Det spelar ingen roll vad anledningen är problemet kvarstår: vi spelade inte bra.
För att kunna spela med ett stort bollinnehav där de inre mittfältarna styr spelet krävs ett tempo på bollen. Det krävs att bollen förflyttas snabbt mellan spelarna annars är det lätt att pressa, och pressa kommer våra motståndare att göra. Hela den övre halvan av serien kommer att orka pressa oss under största delen av matcherna. Vilket kräver att vi kan spela oss ur de situationerna. Här kommer vi till anledningen av min frustration kring Arnefjord. Anledningen till att han misslyckas med uppspelen är att de görs under stor press, det har världsklass spelare problem att klara av. Nu säger vissa att det beror på medspelarna som ger honom bollen i pressade situationer. Problemet är att han inte vill ha bollen. Han skulle röra sig ut mot kanten och skapa en yta mellan honom och NEJ så att inte den centrala forwarden kan pressa både honom och NEJ samtidigt. Samtidigt som forwarden kan pressa båda mittbackarna skär han i den trånga centrala delen även av bollen till den inre mittfältaren. Här i ligger min frustration kring Arne. Lika intelligent som han är vid sidan av planen lika smart bör han vara på den, jag anser inte att det är Norling som spikat fast honom vid den positionen. Om det är någon som spikat fast honom är det vi, genom att göra honom rädd för att få bollen. Vilken annan spelare skapar inte ytor för sig själv och sina medspelare, nu pratar jag om bra fotbollsspelare (till er som säger att han är bra)? Häri ligger min frustration på Arne, i AIK kommer man få höra om man gör något dåligt. Samma sak på kontinenten, det handlar inte om mobbning, det handlar om att man är en storklubb som säger att man skall vinna och därmed hörsammar jag som supporter de målen och bygger mina förväntningar på dom.
Mina argument bygger på att Norling inte vägrade Arne rätten att söka sig ut mot kanten för att skapa yta för medspelarna och sig själv. Jag anser att spelare skall kunna lösa situationer som uppstår på planen själva. Först och främst skall man vilja ha boll om man spelar i AIK och Norlings lag. Jag anser därmed med dessa argument att Arne inte var bra.
Att säga att han var bra defensivt? Förlåt om jag inte förstår men han skapar också de flesta chanser som Kalmar har, är det en bra defensiv insats? Spelare i AIKs backlinje är de som är ansvariga för vårt anfallsspel. Vi vinner inte likt Djurgården och andra ”guldkandidater” bollen högt i plan utan förlitar oss på att spela bollen från backlinjen. Därmed är de ytterst ansvariga för vårt anfallsspel. Är det Lucas fel att han inte får en vettig boll att jobba med? Men detta är en annan debatt, eller i alla fall en fortsättning på denna men först och främst vill jag säga att Arne enligt mig inte var tillräckligt bra i denna match.
Kupferberg
Dagen efter och känslorna har lagt sig något, den fullspäckade dagen var räddningen. Nu låter det som om helvetet brakat löst men icke.. Det var premiär och stora förhoppningar om att nu skall det äntligen lossna. Debatten som redan har lagt sig vill jag personligen återta. Tidigare fanns inte utrymme att utveckla de åsikter jag hade angående Arnefjord. Först måste sägas att Daniel är en riktigt trevlig kille och sannerligen intelligent. Men det är av mindre vikt i detta sammanhang.
Uppställningen är inte obetydlig i detta sammanhang men skall man beakta den krävs spaltmeter och ni vill inte förlora allt skinn på skrollfingret så jag fattar mig lite kortare.
Jag tror att alla känner en besvikelse över hur vi spelade matchen, men att vissa kanske till och med många är nöjda med resultatet. Anledningar som att det var stora starka Kalmar vi mötte, att det är en premiär, gräset var klippt längs långsidorna, klockan hade ställts om åt något konstigt håll eller bara att man är van vid skyttans plastgräs. Det spelar ingen roll vad anledningen är problemet kvarstår: vi spelade inte bra.
För att kunna spela med ett stort bollinnehav där de inre mittfältarna styr spelet krävs ett tempo på bollen. Det krävs att bollen förflyttas snabbt mellan spelarna annars är det lätt att pressa, och pressa kommer våra motståndare att göra. Hela den övre halvan av serien kommer att orka pressa oss under största delen av matcherna. Vilket kräver att vi kan spela oss ur de situationerna. Här kommer vi till anledningen av min frustration kring Arnefjord. Anledningen till att han misslyckas med uppspelen är att de görs under stor press, det har världsklass spelare problem att klara av. Nu säger vissa att det beror på medspelarna som ger honom bollen i pressade situationer. Problemet är att han inte vill ha bollen. Han skulle röra sig ut mot kanten och skapa en yta mellan honom och NEJ så att inte den centrala forwarden kan pressa både honom och NEJ samtidigt. Samtidigt som forwarden kan pressa båda mittbackarna skär han i den trånga centrala delen även av bollen till den inre mittfältaren. Här i ligger min frustration kring Arne. Lika intelligent som han är vid sidan av planen lika smart bör han vara på den, jag anser inte att det är Norling som spikat fast honom vid den positionen. Om det är någon som spikat fast honom är det vi, genom att göra honom rädd för att få bollen. Vilken annan spelare skapar inte ytor för sig själv och sina medspelare, nu pratar jag om bra fotbollsspelare (till er som säger att han är bra)? Häri ligger min frustration på Arne, i AIK kommer man få höra om man gör något dåligt. Samma sak på kontinenten, det handlar inte om mobbning, det handlar om att man är en storklubb som säger att man skall vinna och därmed hörsammar jag som supporter de målen och bygger mina förväntningar på dom.
Mina argument bygger på att Norling inte vägrade Arne rätten att söka sig ut mot kanten för att skapa yta för medspelarna och sig själv. Jag anser att spelare skall kunna lösa situationer som uppstår på planen själva. Först och främst skall man vilja ha boll om man spelar i AIK och Norlings lag. Jag anser därmed med dessa argument att Arne inte var bra.
Att säga att han var bra defensivt? Förlåt om jag inte förstår men han skapar också de flesta chanser som Kalmar har, är det en bra defensiv insats? Spelare i AIKs backlinje är de som är ansvariga för vårt anfallsspel. Vi vinner inte likt Djurgården och andra ”guldkandidater” bollen högt i plan utan förlitar oss på att spela bollen från backlinjen. Därmed är de ytterst ansvariga för vårt anfallsspel. Är det Lucas fel att han inte får en vettig boll att jobba med? Men detta är en annan debatt, eller i alla fall en fortsättning på denna men först och främst vill jag säga att Arne enligt mig inte var tillräckligt bra i denna match.
Kupferberg
torsdag 20 mars 2008
Råsundafetto..varför?..därför!!
Derby time..
Bitter över att jag inte bodde hos den portugisiska gamla damen, men tacksam för att jag fick se ett snabbt passningsspelande AIK som gjorde tillräckligt för att komfortabelt spela ut lillebror. Ibland förundrades jag över hur snabbt spelet var men förstod efter lite klurandes att en klocka inte skall gå så snabbt som den gjorde och att det kanske heller inte berodde på ölkonsumtionen.
Fetto time…
För att klargöra denna bloggs namn och vem jag är och mina motiv till denna blogg kommer här en kort redogörelse. Jag är ett Råsundafetto, jag skäms inte över att säga det. Men bilden av fettot har blivit förvanskat, vi är också människor, ibland bra, ibland mindre bra, men människor likväl. Den missvisande bilden av fettot som monotont rapande samt besvärande av det egna laget visar bilden på en störd person. Ett fetto visar även positiva känslor, visst de är inte alltid speciellt tydliga därför att vi under våra positiva utrop försvinner i den resterande delen av supporterskarans glädjerop. Men beviset på att man är ett fetto är att man visar större glädje en genomsnittet om än bara för en bråkdel av någon sekund, sen kommer misstron till fortsättningen och det egna laget. Fettot, det vill säga jag, är egentligen bara en väldigt pessimistisk person. Oftast tror vi fetton på förbannelser och andra skrockfulla beteenden som gör oss relativt barska till sättet. Tänk er själva att vi precis har gjort det andra målet mot Elfsborg, vi fetton vet att det kommer gå åt helvete, lika bra att visa omgivningen att vi vet. Har vi fel är ingen gladare än oss.
Fettot vet bäst, fettot är den som egentligen borde bli tränare om det inte vore för att man inte fick dricka på bänken. Fotboll skall ses med fin öl alternativt whiskey i både magen och handen.
Bloggens namn kommer från att jag härmed kommer förklara för er hur vi skall spela fotboll framöver samt mina tankar om varför vi spelar som vi gör. Ni kan kalla mig ett Råsundafetto, men tror ni att jag bryr mig, jag nickar bara instämmande samtidigt som jag pekar med hela handen.
// Tuli K
Bitter över att jag inte bodde hos den portugisiska gamla damen, men tacksam för att jag fick se ett snabbt passningsspelande AIK som gjorde tillräckligt för att komfortabelt spela ut lillebror. Ibland förundrades jag över hur snabbt spelet var men förstod efter lite klurandes att en klocka inte skall gå så snabbt som den gjorde och att det kanske heller inte berodde på ölkonsumtionen.
Fetto time…
För att klargöra denna bloggs namn och vem jag är och mina motiv till denna blogg kommer här en kort redogörelse. Jag är ett Råsundafetto, jag skäms inte över att säga det. Men bilden av fettot har blivit förvanskat, vi är också människor, ibland bra, ibland mindre bra, men människor likväl. Den missvisande bilden av fettot som monotont rapande samt besvärande av det egna laget visar bilden på en störd person. Ett fetto visar även positiva känslor, visst de är inte alltid speciellt tydliga därför att vi under våra positiva utrop försvinner i den resterande delen av supporterskarans glädjerop. Men beviset på att man är ett fetto är att man visar större glädje en genomsnittet om än bara för en bråkdel av någon sekund, sen kommer misstron till fortsättningen och det egna laget. Fettot, det vill säga jag, är egentligen bara en väldigt pessimistisk person. Oftast tror vi fetton på förbannelser och andra skrockfulla beteenden som gör oss relativt barska till sättet. Tänk er själva att vi precis har gjort det andra målet mot Elfsborg, vi fetton vet att det kommer gå åt helvete, lika bra att visa omgivningen att vi vet. Har vi fel är ingen gladare än oss.
Fettot vet bäst, fettot är den som egentligen borde bli tränare om det inte vore för att man inte fick dricka på bänken. Fotboll skall ses med fin öl alternativt whiskey i både magen och handen.
Bloggens namn kommer från att jag härmed kommer förklara för er hur vi skall spela fotboll framöver samt mina tankar om varför vi spelar som vi gör. Ni kan kalla mig ett Råsundafetto, men tror ni att jag bryr mig, jag nickar bara instämmande samtidigt som jag pekar med hela handen.
// Tuli K
måndag 17 mars 2008
Så var vi här igen…
Det är en av flera dagar i mängden där det gråa vädret pendlar mellan grått och grått. Visst är solen framme ibland men ännu är den som oftast gömd för våra ögon, och visst är det tur för annars vet jag inte vad jag skall ta mig till. Tänk om solen strålat idag igen, hur skulle jag överleva tiden fram till den 30 mars, hur skulle jag kunna vänta på det som känns som en evighet. Att den svenska försäsongen inte kan kopplas ihop med de manodepressiva eller självmordsbenägna individer som pendlar mellan hopp och förtvivlan känns onekligen konstigt, för det känns som om jag vet hur det är att vara manodepressiv och ibland självmordsbenägen. Här skulle nollvisionen kunna lösas, förläng den svenska serien. Flytta Sverige till sydligare breddgrader och låt oss manodepressiva och självmordsbenägna fotbollsidioter uppfylla de egentligen självklara målen av nollvision.
Vad gör jag här egentligen? Jag borde befinna mig hos en gammal dam som pratar portugisiska och serverar mig kaffe samtidigt som hon förklarar hur men screenar bort försvarare likt Almeria gjorde senast mot laget utan reklam, eller är det reklam? Vem är det som betalar för den Unicef logga som inte är reklam? Är den fortfarande kvar, har svårt att fokusera på matcher där det inte skanderas Argentina, Argentina, Argentina på läktarna. Vi i Sverige pratar oftast hur bra vi svenskar är på att planera inför matcherna och att vi är taktiskt drillade. Det skall vara vår fördel gentemot lag och landslag från kontinenten. Men visst är det konstigt när man ser dessa Argentinare komma hit och visa resterande delar av laget hur man spelar taktiskt. När skall vi fatta att svenska spelare är mediokra till och med rent taktiskt? Tillbaka till poängen, att Almeria klarar lika mot Unicef beror på taktiskt drillande. Här övar man in kombinationer som skall resultera i mål. Gratis mål kan man nästan kalla det. Hur länge sedan var det som vi var farliga på en offensiv hörna? Men varje gång motståndarna har en skiter jag på mig. Tacka gud för Dimor så att jag slipper skylla på ungen 5 rader bort.
Jag svamlar likt en annan tomte från söder, men allt är den här satans försäsongens fel. Alltid samma visa, alltid samma procedur när vi närmar oss mitten på mars. Jag slutar att fungera likt den man jag egentligen är, hur normalt är det att använda F5 så pass att träningsverken infinner sig. Ni förstår säkert hur jobbigt det är att sträcka sig med vänster hand. Tänk också vilken problematik det gör för en ensam man utan fungerande högerarm (får inte misstolkas att jag hänger på helikopterplattan i vanliga fall) och att frustrationen bara växer om man inte får utlopp för sina drifter. Min drift är att skrika och avreagera mig under matcher där mitt fantastiska lag, ja när mitt fantastiska AIK spelar.
Önskar att Miran vore Argentinare så att han också fick känna sig uppskattad av oss så fort han rör bollen. Kan vi inte kalla han Argentinare även om han har fantastiska kindben som bara en östeuropé kan ha.
//Tuli
Vad gör jag här egentligen? Jag borde befinna mig hos en gammal dam som pratar portugisiska och serverar mig kaffe samtidigt som hon förklarar hur men screenar bort försvarare likt Almeria gjorde senast mot laget utan reklam, eller är det reklam? Vem är det som betalar för den Unicef logga som inte är reklam? Är den fortfarande kvar, har svårt att fokusera på matcher där det inte skanderas Argentina, Argentina, Argentina på läktarna. Vi i Sverige pratar oftast hur bra vi svenskar är på att planera inför matcherna och att vi är taktiskt drillade. Det skall vara vår fördel gentemot lag och landslag från kontinenten. Men visst är det konstigt när man ser dessa Argentinare komma hit och visa resterande delar av laget hur man spelar taktiskt. När skall vi fatta att svenska spelare är mediokra till och med rent taktiskt? Tillbaka till poängen, att Almeria klarar lika mot Unicef beror på taktiskt drillande. Här övar man in kombinationer som skall resultera i mål. Gratis mål kan man nästan kalla det. Hur länge sedan var det som vi var farliga på en offensiv hörna? Men varje gång motståndarna har en skiter jag på mig. Tacka gud för Dimor så att jag slipper skylla på ungen 5 rader bort.
Jag svamlar likt en annan tomte från söder, men allt är den här satans försäsongens fel. Alltid samma visa, alltid samma procedur när vi närmar oss mitten på mars. Jag slutar att fungera likt den man jag egentligen är, hur normalt är det att använda F5 så pass att träningsverken infinner sig. Ni förstår säkert hur jobbigt det är att sträcka sig med vänster hand. Tänk också vilken problematik det gör för en ensam man utan fungerande högerarm (får inte misstolkas att jag hänger på helikopterplattan i vanliga fall) och att frustrationen bara växer om man inte får utlopp för sina drifter. Min drift är att skrika och avreagera mig under matcher där mitt fantastiska lag, ja när mitt fantastiska AIK spelar.
Önskar att Miran vore Argentinare så att han också fick känna sig uppskattad av oss så fort han rör bollen. Kan vi inte kalla han Argentinare även om han har fantastiska kindben som bara en östeuropé kan ha.
//Tuli
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)